Trogen vän
Jag o "Nöt 2" har känt varandra så länge jag kan minnas. Vi har alltid vetat vilka varandra är. Men när vi va mindre tyckte vi inte direkt om varandra, sa inte ett ord. Det tog vändning i mellanstadiet, o sen dess har vi hängt ihop i vått o torrt.
Jag har alltid varit "den galna" o "Nöt 2" har varit den "lugna o oskyldiga". Men det är riktigt bullshit, det vet jag efter alla år vi har känt varandra.
Alla jag känner tycker att min är kompis är så söt, så rar, så oskyldig bla, bla, bla...
Men då ska jag berätta lite...
När jag fick ett brev hem till min mamma från skolan (som jag smygläste) där det stod att jag hade skolkat o allt annat opassande, så bestämde jag mig genast för att gömma det för min kära mor. Men min kompis kom med en annan idé, vi skulle minsann elda upp det under hennes grannes balkong så att det skulle ryka in där. Vem är det som är skyldig nu? ;)
Det har alltid varit jag som har tagit skulden, ALLTID! Om jag har gjort ngt "dumt" o tex. mina föräldrar undrar om det stämmer o jag blånekar, då tror dom mig inte. Men då har jag alltid ett knep, jag ringer min kära kompis o ber henne komma över o berätta "sanningen" om att jag verkligen INTE har gjort det. När hon väl har gjort det, så är allt glömt o förlåtet, för min kompis kan ju aldrig ljuga ;)
Det är egentligen skönt. Jag kan råna en bank om jag så vill, för om min kompis sen går till polisen o säger oskyldigt att det inte var jag, så kmr jag säkert klara mig galant.
Jag har alltid varit "den galna" o "Nöt 2" har varit den "lugna o oskyldiga". Men det är riktigt bullshit, det vet jag efter alla år vi har känt varandra.
Alla jag känner tycker att min är kompis är så söt, så rar, så oskyldig bla, bla, bla...
Men då ska jag berätta lite...
När jag fick ett brev hem till min mamma från skolan (som jag smygläste) där det stod att jag hade skolkat o allt annat opassande, så bestämde jag mig genast för att gömma det för min kära mor. Men min kompis kom med en annan idé, vi skulle minsann elda upp det under hennes grannes balkong så att det skulle ryka in där. Vem är det som är skyldig nu? ;)
Det har alltid varit jag som har tagit skulden, ALLTID! Om jag har gjort ngt "dumt" o tex. mina föräldrar undrar om det stämmer o jag blånekar, då tror dom mig inte. Men då har jag alltid ett knep, jag ringer min kära kompis o ber henne komma över o berätta "sanningen" om att jag verkligen INTE har gjort det. När hon väl har gjort det, så är allt glömt o förlåtet, för min kompis kan ju aldrig ljuga ;)
Det är egentligen skönt. Jag kan råna en bank om jag så vill, för om min kompis sen går till polisen o säger oskyldigt att det inte var jag, så kmr jag säkert klara mig galant.
Kommentarer
Trackback
